Lite mer om tecknet 合 (ai)

Det finns många begrepp i det japanska språket där tecknet 合 ingår som komplement, till exempel i 四部合唱shibugasshō, som betyder fyrstämmig kör, att sjunga tillsammans i fyra stämmor – eller i 和合wagō som betyder harmoni, enighet, sammanslutning, endräkt. 合betyder alltså inte i sig ”harmoni”.

Detta begrepp aktualiseras i allra högsta grad när vi försöker att översätta den japanska teckenkombinationen 合氣道 aikidō till svenska eller något annat europeiskt språk.

I min förra artikel i ämnet har jag redan antytt, att aiki i aiki-jutsu eller aiki-dō kan uppfattas som ett begrepp i sig – som skulle kunna betyda ”energiförening”, eller något liknande – emedan dō kan betyda antingen metod, eller ”väg” i en daoistisk kontext, dvs ett sätt att leva i harmoni med världen.

Jag tror det är nyttigt att här än en gång poängtera, att varken ”ai”, ”aiki” eller ”aikidō” är saker, som man skulle kunna beskriva med hjälp av substans-, form- eller färgbegrepp – och att det är
helt vanskligt att försöka sig på en definition av något, som egentligen bara kan uppfattas som verksamhet, som skeende eller som sinnesförnimmelser av kvalitativ karaktär.

När man förutsättningslöst och uppmärksamt tuggar på en jordgubbe, vet man omedelbart vad det handlar om, och man behöver inte ”förklara” ytterligare. Ord kan inte göra upplevelsen mer begriplig – varken för en själv eller för andra. Med ord kan man uttrycka vad man tyckte om den eller eventuellt berätta, var någonstans man hittade jordgubben – men till exempel dess utseende, dess smak, doft och konsistens är så komplex, att språket inte räcker till. Språk har helt andra uppgifter än att komplicera livet med meningslösa försök att sprida intellektuellt ljus över sinnesupplevelser, som genom direkt, och dessutom alltigenom personlig erfarenhet, omedelbart resulterar i en viss, mer eller mindre omfattande förståelse. Vi säger ”aha”, och det räcker för det mesta egentligen också alldeles utmärkt.

Inom traditionell indisk advaita-filosofi säger man neti neti (inte så, inte så) när någon försöker att sätta ord på direkt-erfarenhet av livet, eftersom ord delar upp en otrolig komplex, sammanhängande verklighet i isolerade företeelser, klassificerar, påpekar och bedömer. Språk är instrument i överlevnadens tjänst, men skall och kan aldrig ersätta genuin verklighetsupplevelse. Vi människor ”förstår” oss själva och alla övriga manifesterade fenomen i vår värld på basis av ett mer eller mindre tillförlitligt och begränsat urval av sinnesdata, som beroende av tillfälliga hjärnprocesser antingen upplevs som meningsfullt samverkande, eller som en oändlig mängd olika, ur sitt naturliga sammanhang urskilda och eventuellt mätbara verklighetskomponenter. Den förra ”förståelsen” kallas inom indisk yoga för samadhi – och den senare ”förståelsen” för maya. Båda är lika viktiga för människans liv, som en fågels två vingar. För att medvetandegöra enstaka ”fysiska” företeelser för oss själva och andra, använder vi språk – men när det gäller komplicerade processer eller personliga ”upplevelser”, är det faktiskt bättre att bara hänvisa till i verksamheter, som eventuellt kan resultera i vissa, relevanta erfarenheter.

Fråga: Vad betyder tecknet ”ai” i aikidō? - Svar: Medverka med öppet sinne i en seriös aikidō-träning, så kommer du antingen direkt eller efter hand att förstå, utan att man behöver säga ett enda ord!...