Om tecknet 合 (ai)

År 2010 efterlyste Matthias Rezac en tolkning av tecknet 合 ai i aikidō, och nu äntligen kommer det en sådan!

Tecknet 合 ai betyder att förena, att kombinera, att ansluta.

Detta tecken är sammansatt av: 亼 dvs 人 respektive亻som betyder människor, och av: 一 som betyder en, hel, all, fullständig samt av: 口 som betyder mun, ingång, port.

Fritt tolkat skulle man kunna få det till att människor här talar med en mun, dvs att man är överens eller att man i andanom ansluter sig till varandra, att man delar samma värderingar.
I till exempel aikijutsu sammanfogas tecknet 合 med tecknet 氣 till 合氣 aiki – och blir då till ett speciellt begrepp, som betyder ”energi-kombination” eller ”energi-förening” och avser denna gamla och effektiva japanska stridskonsts specifika strategi, att i en konfliktsituation aldrig agera med kraft mot en antagonists attackenergi – utan att undvika själva sammandrabbningen genom undanmanöver och att sedan få motståndaren ur balans genom att skickligt förena sin egen kraft med sin fiendes rörelseenergi.

O-sensei Morihei Ueshiba försökte efter 1945 att utveckla sin aikidō till ”en ny, sann budō”, till en verksamhet i världsfredens tjänst, där begrepp som motståndare och fiende eller självförsvar inte längre var relevanta. Därför talade han ofta om aikidō som en väg till harmoni med ens livsmiljö och med en gudomlig vilja, samt om aikido som en väg – eller rättare sagt, som en självkultiveringsmetod – för utveckling av kärlek 愛 ai mellan människor.

O-sensei visste, att riktig kärlek innefattar alla andra fredsgynnande mänskliga dygder, såsom medkänsla, medglädje, generositet och opartiskhet.

Han menade också att människor genom aikidō på ett ypperligt sätt kunde träna avspänd uppmärksamhet och iakttagelseförmåga, och att detta i kombination med det rätta intresset för filosofiska eller religiösa spörsmål förr eller senare skulle leda till insikt om den stora enheten 太極 taikyoku (taiji på kinesiska) bakom alla differentierade fenomen i tillvaron – och därmed till ”upplysning” om den ultimata sanningen, att alla livsformer i grunden bara är ständigt föränderliga manifestationer av en enda ofantlig skapande process. Därför påminde O-sensei ofta sina elever om, att det var viktigt att ”bli ett med universum”, att alltså rent existentiellt uppleva enheten med allt som finns och allt som ännu inte blivit till. Denna upplevelse infinner sig alltid helt spontant, när sinnet hamnar i ett tillstånd av ”flow”, när det för en stund glömmer bort att jämföra, att bedöma eller att tvivla på allt och alla. Detta kan hända när som helst – och vid vilken verksamhet som helst – ja, till och med vid djup och avspänd vila. Med allra lättast är det ändå, när någon lagom seriös utmaning under en viss tid kräver absolut sinnesnärvaro – som exempelvis i aikidō, där ukes olika aktioner ständigt fordrar toris avspända uppmärksamhet och relevanta reaktioner.

När aikidō bedrivs i enlighet med O-sensei Morihei Ueshibas vision och testamente som en vänskaplig lek med tanke på ömsesidigt välbefinnande, finns det goda chanser att dess utövare med tiden också utvecklar just de mänskliga egenskaper, som utöver mer närliggande, rent fysiska förmågor, också befrämjar allmänt mänskligt samförstånd och därmed även ökar individuell och kollektiv livskvalitet. Det är så vi genom aikidō och medveten självförkovran kan få tillräckligt med insikt och energi för att kunna medverka till universums positiva utveckling. Vi blir medlemmar i livskonstnärernas världsförening och skapar var och en på sitt sätt och på sin plats i tillvaron det goda livet direkt i vår omedelbara närhet. I princip vill ju alla människor bara ha det bra, och därför finns det också hopp att världen med tiden skall slippa mental förvillelse, omåttligt begär, hat, avund, rädsla, krig, förföljelse, diskriminering, grymhet mot folk, djur, växtlighet, jord, vatten och luft. Slutligen handlar det om medvetenhet och god vilja.